På morgonen är vädret fortfarande instabilt men inte lika blött som igår, ser ut att kunna klarna upp idag.
Kikar en del på lilla enhandsspöt som orört står färdigtacklat mot en björk, en torrflugeharr måste jag väl ändå ta...bara solen kommer fram.
Börjar morgonen med att promenera upp till nacken där den stora var igår, Baitfishen som ännu sitter på tafsen börjar se ut lite vältuggad och sliten, men den ska nog hålla även idag.
I nacken nyper det fast redan första kastet, men inte alls samma fisk som igår, idag har en betydligt mindre öring fått ta kungatronen i besittning.
Fiskar mej lojt ner mot baslägret igen, den där torrflugeharren lockar allt mer...fiskar ett tag med Therese i hemmaforsen utan att nåt minnesvärt händer, utan möjligen då frugans skamsiga uttryck där hon står med mitt spö...å ingenting på tafsen.
Min Baitfish finns inget mer...
Men desamma, sista dagen, å idag ska jag ta en torrflugeharr.
Går efter lite bukfylla nerströms med mål att gå iaf en älvkrök längre mot vad jag tidigare varit på mina vandringar.
I näven har jag 7' #2-spöt och på tafsen sitter en #16 Ismo-puppa...nu jävlar!
Spöt är i sej nog så klent för de harrar jag tidigare fått, men det ska nog gå att vålda upp en sån i allafall, det spöt klarar jag iaf att vifta med utan att ryggen protesterar...
Viftar ut flugan lite här och där på min väg nerströms, men konstaterar att småflugor inte verkar lika lockande som en rejäl Baitfish...men det ska säkert gå att tjura upp nån harr iaf.
När jag kommer nedan nästa krök så blir jag stående med munnen öppen som en fågelholk...vilket jävla ställe!
Älven som i flera hundra meter ovanför är delad av diverse små öar, stökig och turbulent rinner här ihop till ett långt och brett sel och sen vidare i en strid fors nedan en spikrak blanknacke som går från strand till strand...vafan har jag inte gått hit ner förut?
Sätter mej och glor ett bra tag, sitter säkert upp mot en timme och bara tittar, helt trollbunden av det jag ser...det enda som saknas är vakringar som bryter den blanka ytan.
Näe, torrflugeharr var det som gällde...men var ska man ta dom?
Står de i nacken eller några meter ovan...eller kanske rent av i forsen?
Är de alls intresserad av att stiga?
Börjar med att fiska av älvkanten där jag står innan jag börjar vada ut ovan nacken.
Selet är ordentligt djupt fram till ett fåtal meter innan nacken, så enda som gäller är att vada i kanten och lägga kasten snett uppströms, vattnet rör sej jämt och fint så det går fiska flugan ända ner till nacken utan att menda allt för mycket.
Fiskar mej utåt, känns till en början inte alls speciellt inspirerande att blindfiska torrflugor...fiskar mej nästan halvvägs ut i älven, flugan går ner mot nacken och just när jag lyfter den för ett nytt kast så bryts ytan av en harrfena...lägger under en svordomssalva tebax flugan för ett nytt försök, nu med en helt annan nivå på koncentrationen.
Flugan glider sakta mot där harren visade sej men får passera orörd.
Nytt försök, den här gången passerar den åxå orörd men en avslöjande virvel visar att harren nyfiket närmat sej flugan.
Försöker ett tag till på samma fisk, men nu har den tydligen sett tillräckligt.
Forsätter ut i älven ända över till andra sidan, ser inte ett liv trots att de måste stå där...svårt det här, funkar inte en Ismo-puppa så brukar i regel inget annat funka.
Knipsar iaf lös flugan från tafsen och öppnar asken, finns ju lite nymfer att välja på men jag ska ju fiska torrfluga så de ratas.
Det som till slut hamnar på tafsen är en Ismo-puppa åter igen, fast nu en #12'a =)
Klart de vill ha en Ismo-puppa, fast då en som mättar magen bättre inför vintern!!!
Vadar tebax mot min sida igen, fast nu går jag nedan nacken och fiskar puppan mer aktivt, altså kastar den snett uppströms och drar den sen ner mot nacken...den lilla plogen som blir brukar ju aktivera allt i fiskväg.
Får flera utfall mot flugan, men varenda fisk vänder alldeles vid flugan, inte en enda kontakt...börjar bli smått frusterad, men fan så skoj detta är!!!
Tar mej ända över igen utan en enda kontakt, snacka om sänkande av självförtroendet =)
Fiskar ett tag av blankögon och strömkanter i forsen innan jag inser att det här är inte min grej, det här duger jag inte till!!!
Det har redan börjat skymma lite så det är bara skamset vandra tillbaks till tältet med en liten förhoppning om strålande sol och kläckande insekter under morgontimmarna i morgon, fiska får jag ju göra fram till 10 och helikoptern kommer först kl 12.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar