Kaitum Dag 2

Vaknade tidigt i ett minst sagt mulet, rått och kallt Kaitum.
Men vad gör det, idag ska det fiskas...först bara en frukost som passar tillfället, skumpa och oxfile =)



Efter frukosten var det bara byta om till fiskekläder, bylsade på mej ordentligt då det inte såg ut att bli en allt för vacker dag, klockan är vid 9 så det är en timme till fiskekortet börjar gälla så jag lämnar Therese vid baslägret och vandrar iväg uppströms. I näven har jag 11'6" #7 tvåhandsdängaren och intermediate klump då öringen lockar, i det här vädret lär det iallafall inte bli något torrflugefiske.
Älven är synnerligen intressant då den bakom varje krök har helt olika karaktär, där är forsar med uppstickande stenar, lugnflyt, blanknackar och branta fall om vart annat...



Vandrar uppåt älven med tanken att jag stannar och börjar fisket kl10...men det blir givetvis några "sista" älvkrökar innan jag väl får för mej att ska börja fiska.
Givetvis har all dimma nu blåst bort, solen är framme och värmer ordentligt =P
Tar av mej fleecetröjan och vandrar sen upp till nacken av den fors jag står vid, på tafsen sitter en Thunder Creek variant, bunden med naturfärgat ekorrsvans och oranga siliconögon....ni torrfluge-purister kan bita ihop, det här är bara början, blir värre senare =)

Fiskar mej ner från nacken på laxvis, 45 graders kast nerströms och ett par steg mellan kasten. I forsen tar ingen fisk, men just nedanför där det planar ut tar en liten öring.

Första fisken:


Krokar lös öringen och förevigar den med mobilkameran...har tyvärr ingen fungerande pocketkamera och systemkameran ids jag inte släpa på.
Känns iaf bra att fått den här fisken så förtroendet för flugan blir större...
En bit nedanför forsen ser jag en blankfläck som bildas över en rejält djup grop, siktar nu in kasten så flugan ska passera gropen i full fart...första kastet nyper det till ordentligt i linan, jag gör givetvis ingenting van med laxfisket som jag är, hinner svära en ordentlig ramsa över det bommade mothugget innan det går upp för mej att fisken faktiskt är fast.
En rejäl öring visar sej i höga hopp mellan korta rusningar och huvuddängande vid botten, håller bare en lättare press på fisken så den får trötta sej själv då den inte visar några tendenser till att vilja iväg någonstans...
När den lugnat ner sej lite börjar jag ta hem den sakta vilket går bra tills den kommer in mot land och får syn på mej, då bär det med bestämda "steg" iväg tebax ner i gropen.
På andra sidan älven dyker det upp två farbröder med spinnspö som intressant bevistar kampen, de ser inte ut som några fiskeentusiaster direkt...att de även börjar fiska i forsen just ovan där jag drillar fisk tyder inte heller på någon större förstånd om vad man gör på en fiskeplats där andra befinner sej...vafan gör dom här, svårt tro att såna "semesterfiskare" söker tillstånd till kvoterade vatten?
Nu blir inte dessa herrar något problem då båda sätter fast i botten redan på första kastet =)

Tar nu bestämt in öringen då den känns trött, känner segervisst att den här är hemma nu...har in den nån halvmeter från land där den helt och enkelt bara vänder sej om och simmar tillbaks till gropen...utan att det snurrar ut något från rullen =(
Kändes bara konstigt när tafsen gick av, en tafs som jag dagarna innan avfärd köpt på lokala sportaffären då det slog mej att jag inte alls hade några puppmetetafsar i lagret.
Sätter mej uppgivet ner för att kika på tafsen...den har inte gått av vid flugan, utan halvvägs upp på taperingen, fan aldrig varit med om det förr???
Sista decimetern av tafsen är helt mjölkfärgat och inga problem dra sönder trots att den här är rätt grov...?!?
Tar fram en ny från jackan för att kontrollera den, spetsen håller det den ska...men när jag drar i taperingen och håller kraften ett tag så blir det belastade området mjölkigt och sen brister den...skitskumt!!!
Ja va fan gör man nu...?
Fiskeväskan är två timmars promenad nerströms, i jackan har jag två nya tafsar som jag inte vill knyta på linan, och en rulle 0.18 tafsmaterial 2.7kg hållfasthet...toppen!!!
Den minst dåliga lösningen blir att sätta 0.18 som spets på tafsen som redan sitter på linan, butten verkar ju hålla utan att påverkas iaf å de 2.7kg som materialet håller är mer än vad den taperade delen håller på tafsarna.
Nu är det ju inte världens enklaste att sammanfoga 0.18 å kanske 0.45-0.50 vad nu butten är, men får till en många varvs kirurgknut som iaf håller ihop, men den är allt ifrån vacker.
På spetsen knyter jag en liknande fluga som öringen tog fast i miniformat...

Testar kombinationen med ett kast ut mot blankfläcken...pang så nyper det igen!!!
Fan har öringen nypt igen hinner jag tänka innan en lång ryggfena visar sej i ytan...en redig harr som måste stått kvar i gropen trots all oreda har nypt flugan.
Får utan större besvär in fisken för avkrokning, fisken är en av många 45cm-fiskar jag kommer få under denna resa...

Fiskar mej neråt på tidigare laxvis, harren nyper bitvis i varenda kast, alla är mellan 43-48cm...redan efter en timmes fiske har jag konstaterat att målet för resan är uppnått, jag är nöjd, det här är ta mej fan helt sinnessjukt!!!
Allt utöver det jag redan fått är bara bonus, även om jag inte får någon drömfisk...

Någon mer öring syns inte till på säkert över 100m fiske, det är ju eg de jag vill åt...men det nu strålande vädret är ju inte riktigt öringväder...så jag misströstar inte trots att tvåhandsdängaren inte känns riktigt rätt för harrfiske.

Kommer nu ner mot en blank inbjudande v-nacke...
Går ner en bit så jag ska kunna spana av den innan jag börjar fiska...behöver inte kika länge innan jag lokaliserar en stor prickig fisk.
Smyger tebax en bit öppströms och vadar nerhukad ut bakom ett stort stenblock som strategiskt står i perfekt kastposition.
Lägger ut flugan nästan rätt ut å låter linan sjunka en bit innan jag börjar ta hem för att sätta fart på flugan...ser att den kommer passera perfekt över där fisken står, så nerverna är på helspänn när öringen sätter fart å nyper flugan...pang så gör jag ett perfekt mothugg med både spö och linhand...med resultat att den tunna tafsspetsen givetvis går av =(
Fan din dumma jävla idiot hasplar jag ut mej...till svar får jag ett irriterat -Vad fan menar du? från andra sidan älven, där en av motfiskarna tydligen står =)
Ursäktar mej med att jag ibland talar med mej själv när jag är ute på fjället...!

Nu på med en liten brun Zonker efter att ha kontrollerat tafsen, laxfisket forsätter ner för forsen, lyckas drilla in harrarna utan problem, får även några 40-45cm öringar vilket åxå går bra trots deras ivrigare försök att komma lös.
Nedanför forsen finns en liknande grop som tidigare, tänker över kastet lite och drar fram en slinga jag kan släppa...för nu har jag övertygat mej själv att jag ska fiska lax, nåra mothugg ska det iaf inte göras.
Ser en harr som går upp å tar flugan, nerverna fungerar så slingan blir släppt...givetvis hinner harren spotta ut flugan men direkt efter kommer en fin öring upp ur djupet å biter till...nu hänger däremot inte nervsystemet med då det bär iväg nerströms å rullen ylar!!!
Hinner inte fatta att det är sant innan öringen är nere vid nästa fors där den lyckligtvis stannar så jag hinner samla mej. Ordnar till så jag får ordentlig kontakt med fisken och börjar drilla hem den samtidigt som jag nervskakande vandrar nerströms.
Den försiktiga drillningen funkar bra och jag får landat fisken mellan några stenar =)

55cm öring:


Fiskar nu mer övertänkt, dels då tafsen inte är lämplig att ta in fisken nog hårt, dels att min usla rygg börjat protestera lite trots tvåhandsspöt...
Öringarna verkar stå antingen i nacken eller i slutet av forsen, så fisket blir mer riktat åt det hållet.
Får nys på fiskar i stort sett varenda nacke å håla, får även upp två öringar mellan 50-60cm och otaliga harrar, tappar även ett par fiskar pga tafsbrott...har inga höga tankar om Patrik på Intersport, han ska få sej ett oartigt besök när jag kommer hem!!!

Fisken är iaf på hugget, spelar ingen roll vad man väljer ur flugasken...nästan för enkelt det här.
Skumt åxå att öringen vill bitas i det klara vädret, de verkar inte ens skygga fast man står olämpligt och väl synligt...kanske så här öringen eg ska vara, å inte den skygga fisk som de är i tex Ammarnäs där minsta fel gör att fisken inte hugger?

Nån kilometer från baslägret får jag en mindre harr på ca 40cm, den är djupkrokad och blöder så den måste jag ta ur daga och sen traskar jag hemåt.
Ryggen protestererar nu ytterligare, men går att få ordning på med diverse pinande stretchövningar...

Therese har under dagen fått nåra harrar, å tappat en stor öring vid land...på torrfluga!!!
Tur nån i familjen håller sej till mer traditionsfyllt fiske...

Efter lite käk och vila i den stekande solen...och för min del även ett bad, trots att jag är världens badkruka traskar vi båda nerströms en bit, jag visar Therese en grop nedan våran fors där det borde stå en öring, tyvärr var så inte fallet, men däremot nytt personbästa för hons del vad gäller harr =)



Fiskar ett tag i forsarna mellan öarna som finns där, får några fina harrar och mindre öringar, men spanar mest hur vattnen ser ut inför kvällens skymningsfiske.
Therese får en harr som måste bonkas pga blödning, så nu är iaf middan ordnad.

Till middag blir det halstrad harr efter diverse rackel att få fyr på de sura halvruttna björkar vi avsåg elda med...hör ju inte till vanligheten att man får kämpa i sej en harr.

Efter middagen gick jag en repa neråt ö-forsarna i mörkret med 13-fotaren å en jättetubfluga med muddlerhuvud på tafsen, det hela var dock resultatlöst, men som alltid grymt spännande att nattfiska.